Martinaeleonora

Update

Det är nu mer än två månader sen jag skrev ett inlägg här. Vänner har frågat mig när jag tänkt skriva igen och jag har alltid svarat med att jag inte känt någon större lust. Själva tanken med bloggen var att vänner och familj, men också andra skulle få en inblick i hur det var att leva i ett annat land. Efter att ha bloggat i åtta månader kände jag att jag hade nått ut med det jag ville och blogglusten började sakta försvinna. Men jag inser nu att intresset för bloggen fortfarande finns där hos andra och i och med att livet ser lite annorlunda ut nu kan det vara kul att få en inblick i mitt nya vardagliga liv. Jag är ingen regelbunden bloggare och har svårt att blogga ofta. Vi får därför se hur ofta jag gör inlägg, jag tänker inte lova något utan jag bloggar när jag känner för det och har lust helt enkelt.

Jag bestämde mig för att göra verklighet av mina planer och flyttade tillbaka till England den 16:de januari. Jag bor nu i Oxford i ett kollektiv med 6 andra tjejer där jag pluggar på distans. Jag har bott här i lite mer än en månad nu och det är verkligen annorlunda från aupair-livet. Jag känner mig mycket friare. Jag har inga regler eller rutiner jag måste följa utan är väldigt obunden till saker och ting. Mina rumskompisar är hur trevliga som helst. De är alla studenter och vi brukar hitta på saker ibland. På alla hjärtans dag ordnade vi t.ex. en trerättersmiddag tillsammans. Att bo i kollektiv har sina fördelar, men också nackdelar... I och med att vi är 7 stycken och vissa inte är de bästa på att städa och diska upp efter sig blir det lätt stökigt. Från att ha kommit från en aupair-familj där renlighet och städning är mycket viktigt känns kontrasten väldigt stor. Jag börjar bli mer säker på att en egen lägenhet är mer för mig. Noora bor också i Oxford men kommer åka iväg till Frankrike där hennes pojkvän bor i slutet av februari för att stanna i 2 månader.

Jag tror att hennes beslut att flytta, även om det bara är 2 månader, har påverkat mina planer ganska mycket. Efter att ha bott utomlands i snart 1 år har jag börjat inse hur mycket jag saknar Sverige. Det kan låta förvånande att jag vill lämna Oxford men längtan efter Sverige är större. Jag saknar min familj och mina vänner. Även om jag har lärt känna väldigt trevliga människor här är det ändå i Sverige de allra närmsta finns. Och nu när också Noora ska bege sig så känner jag ingen större lust att stanna. Jag har sökt lite jobb i min hemstad och ska gå på två arbetsintervjuer i början av mars. Om allt går bra och jag får ett jobb så tänker jag flytta tillbaka.

Det är inte så att jag vantrivs här, inte alls. Men jag har kommit till en punkt där mitt hemland lockar mer helt enkelt. Jag är dock väldigt glad att jag faktiskt begav mig tillbaka till Oxford efter julen. Jag har under den korta tiden fått många nya erfarenheter, som att leva mer självständigt, att ta vara på sin egen ekonomi och att dela hus med rumskompisar. Min förhoppning är att jag någon gång i framtiden kommer komma tillbaka till Storbritannien. Kanske som utbytesstudent i Edinburgh. Det hade inte varit fel!

 

Två stadsbesök

På tisdagen åkte jag upp till Uppsala för att träffa min storasyster igen. Vi gick till ett mysigt lunchställe och hade det jättemysigt. På kvällen tog vi det lugnt och lagade asiatisk gryta. Nästa morgon tog jag tåget ner till Stockholm och träffade Moa efter två månader igen. Vi gick in till akademibokhandeln där Alex Schulman signerade sin nya bok. Det var riktigt roligt att se honom då jag lyssnar på boken och är en besatt podcast-lyssnare. Moa som hade med sin bok fick en signering samt ett meddelande som löd: Hur bär du dig åt? För att vara så fin?

Därefter träffade vi en gammal vän som jag inte träffat sen i våras. Det var riktigt roligt att få träffa honom igen. Vi gick till ett mysigt café och hade det trevligt. Därefter begav vi oss hem till Moa och åt hämtmat och tittade på min favoritserie Skam. Så unikt, jag vet.

Hemma

Nu är jag på svensk mark igen. Jag lämnade ett regnigt England och möttes av vacker nysnö på söndagen. Det känns bra att vara hemma. Det känns fortfarande lite konstigt att ha lämnat familjen. Jag har trots allt levt med dem i mer än åtta månader. Innan pappan skjutsade mig till busstationen gav de mig flera julklappar som var så väl genomtänkta. Utöver presenterna på bilden fick jag även en mysig fleecetröja och en beige blus. Men det som värmde mest var kortet där varje familjemedlem hade skrivit varsitt personligt meddelande. När jag läste kortet blev jag nästan tårögd. Det var så fint och det fick mig verkligen att känna mig uppskattad. Alla skrev dessutom att jag fick hälsa på när jag ville. Det var inte så svårt att säga farväl trots allt. Jag kommer ju bo i Oxford och vet att jag kan hälsa på när jag vill. Men också för att jag är så redo för att fortsätta mina andra drömmar.

Nu är mitt aupair-liv slut. Den har bjudit på många minnesvärda stunder. Det är slutet på ett kapitel. Men nu börjar ett nytt kapitel och jag hoppas att ni följer med mig på den resan också...

Pepparkakshus

Enda sedan jag kom hit har jag och Grace haft som tradition att alltid baka på tisdagar. Igår var sista dagen vi bakade och vi bestämde för att göra ett pepparkakshus. När barnen var i skolan satt jag ihop alla delar och sedan dekorerade vi den med smarties, marschmallows, vita chokladknappar och frosting. Det var mycket mysigt!

Beginning of a new era

Sitter i min säng och försöker smälta det faktum att det nu bara är en vecka kvar tills jag lämnar min värdfamilj. Jag kom hit för precis åtta månader sen med så lite vetskap om framtiden. Jag hade då ingen aning om att det skulle bli de bästa åtta månaderna i mitt liv. Att få leva aupair-livet, bo i ett helt nytt land, träffa så många nya människor, bli förälskad i landet och kulturen och mest av allt, finna en så nära och god vän. Men nästa lördag åker jag hem och då är det slut på aupair-livet. Ett beslut som jag verkligen känner är det rätta. Jag vill testa nya vägar nu, uppfylla mina andra drömmar. Som ni kanske vet är min plan att efter jul flytta till Oxford med Noora. Även om det känns konstigt att lämna familjen här, nästan lite vemodigt, så är jag så fruktansvärt förväntansfull inför framtiden. Att inte riktigt veta vad som kommer hända men ändå ha en känsla i kroppen att allt kommer gå bra. Även om det inte går som jag tänkt mig så vet jag i bakhuvudet att jag följde mina drömmar, och det är det enda som betyder något.

Rudolf med röda mulen

Julstämningen i England fortsätter. Igår bestämde jag och Grace oss för att skapa små renar med hjälp av marshmallows som vi doppade i smält choklad. Därefter använde vi oss av röda smarties som nos, vita chokladknappar som ögon samt pretzels som horn. De var roliga att göra även om de ser förfäliga ut.

20 saker jag lärt mig under 20 år

1. Våga skapa förändringar

2. Oroa dig inte för framtiden

3. Ens åsikter är inte det som definierar en person

4. Förlita dig inte på första intrycket

5. Om någon är oförskämd svara inte med samma mynt

6. Spendera inte dina pengar på struntsaker

7. Tacka alltid busschauffören och önska gärna en trevlig dag

8. Acceptera att alla inte tycker och känner som du

9. Lycka är inte din framtida karriär

10. Ha tålamod och avbryt inte andra

11. Du kan inte vara allas bästa vän

12. Följ inte det du borde, utan det du vill

13. Om någon är upprörd så lyssna på vad hen har att säga

14. Var öppen för andras åsikter

15. Dra inte ut på saker

16. Anteckna och bli mer organiserad

17. Om du misslyckats har du i alla fall vågat och försökt

18. Ångra aldrig något som en gång fått dig att le

19. Sluta oroa dig. Det påverkar inte resultatet och skapar bara mer lidande

20. Förlåt de som ångrar sig

 

 

 

 

 

 

 

Bästa födelsedagen

I lördags fyllde jag 20 år och jag kunde inte ha firat den på bättre sätt. Dagen innan kom familjen över och stannade hela helgen. Vi åkte igenom Oxfordshire och besökte två mysiga småstäder Burford och Bibery. På eftermiddagen åkte vi in till Oxford och träffade Eric och avslutade med ett mysigt restaurangbesök i Oxford.

Christmas in London

I lördags var julkänslan på topp. Jag och Noora tog bussen till London för att träffa Eric. Vi gick till Svenska kyrkans julmarknad, Harrods, Winter Wonderland och avslutade med middag på en mysig pub.

Nya bekantskaper

Fick en påminnelse från min vän att jag borde lägga upp ett inlägg snart. Och faktum är att det var 18 dagar sen vilket jag vet är alldeles för länge. Men motivationen att blogga är tyvärr inte på topp nu. Livet i England rullar på som vanligt och den här helgen var väldigt trevlig. På lördagskvällen åkte jag in till Oxford för att träffa Noora, Nicolas (som nu är tillsammans) och hans vänner. Vännerna var så trevliga och kom från Frankrike, Portugal, Italien och Rumänien. Vi gick till det här spelcaféet och spelade bland annat Resistance som går ut på att hitta spionerna. Ett spel jag spelade väldigt mycket på skolrasterna och kan vara det roligaste spelaet jag vet. Kvällen bjöd på mycket skratt och jag hoppas att jag kommer se dem igen även om det inte bor i Oxford.

På söndagen spelade jag badminton som vanligt. Idag var det Remembrance Day som uppmärksammar alla som stupat i krig. Så under matchen hölls två minuters tystnad i hela England för alla avlidna. Vi alla slutade spela, la ifrån oss racketen och var tysta i två minuter. Det kändes fint att få vara en del av det. Efter det träffade jag Noora och Nicolas för brunch som har blivit en tradition vi alltid gör på söndagar.

Självklart har det börjat säljas juldekorationer i alla butiker och jag föll offer för det och kunde inte motstå att köpa ett ljus, små julkulor och snöjlusflingor.

Drinkar och brädspel

Eftersom min värdfamilj befinner sig i Grekland denna vecka har jag haft mer tid till annat. Igår kom min vän Eric från London och besökte den lilla byn. Jag visade honom Folly Tower, den vackra fiskesjön och avslutade med ett pubbesök. På eftermiddagen begav vi oss till Oxford och mötte Noora på en jättemysig pub där vi hade några drinkar och spelade Scrabble. Sen gick vi till ett spelcafé och spelade ännu mer brädspel. Kvällen avslutades på vår favoritbar Thirst där vi delade på en fishbowl. Det var en underbart rolig kväll med väldigt mycket skratt.

Saknar jag Sverige?

Fråga

Hur kändes de precis när du hade lämnat Sverige? Saknade du Sverige något? Funderar själv på att flytta utomlands inom några år, men orolig om man saknar allt här hemma allt för mycket. Jätte fin och intressant blogg!

Att lämna Sverige var för mig förvånansvärt lätt. Jag tror det dels berodde på en längtan efter en förändring. Jag var i det stadiet då jag ville bryta mig loss från den simpla vardagen. Jag ville frigöra mig från familjen och lära mig att för första gången stå på egna ben. Men också på grund av de stora förväntningarna som jag hade. Att flytta till ett nytt land, lära känna nya människor och upptäcka en ny kultur. Allt detta gjorde att tanken på mitt hemland kom i skymundan då det var så mycket annat som tog upp min tid. Jag minns de första veckorna, alla nya intryck och alla känslor som flödade. Jag var nästan i eufori. Tittar man tillbaka på mitt första inlägg nämnde jag även att jag ville stanna för evigt. Någon hemlängtan fanns därmed inte. Jag kommer ihåg att jag till och med kunde drömma mardrömmar om att jag var tillbaka i Sverige och att jag sen var så lättad när jag vaknade.

De känslorna kom att kvarstå ett ganska långt tag och jag hade inget intresse att ens besöka mitt hemland. Det var faktiskt inte förrän på slutet av sommaren jag började för första gången känna en längtan tillbaka. Jag tror det beror på att denna upprymdhet över allt nytt hade börjat svalna. Alla spännande intryck var nu min vardag och jag började känna mig mätt på allt. Dessbättre var det då jag faktiskt hade 10 dagar ledigt och bestämde mig då för att besöka Sverige igen efter fem månader. Just nu trivs jag bra här i England och det finns så mycket som får mig att vilja stanna. Jag vet ju att Sverige alltid kommer finnas där och att jag alltid kan flytta hem när jag vill. Jag tycker verkligen att du ska flytta utomlands om det är det du vill. Det är värt att ta steget och om du inte trivs kan du alltid ändra dig. Personligen är det steget det bästa jag någonsin har tagit.

 

 

 

Äntligen gifta!

Förra veckan åkte jag på min snabbaste utlandsresa någonsin. Mina föräldrar hade nämligen endast två veckor innan bestämt sig för att gifta sig efter 25 år tillsammans och de ville gärna pricka in vigseln innan Madeira-resan för att göra det till en smekmånad. Så jag åkte på fredagsmorgonen till flygplatsen för att sen på eftermiddagen åskåda vigseln. Det var en helt underbar dag! Efter vigseln gick vi och åt en trerätters-middag och hade det väldigt trevligt. Jag kommer aldrig glömma den dagen. På lördagen passade jag på att vara med familjen och umgås med min vän Moa. Tidigt på söndagsmorgonen flög jag tillbaka till England och spenderade dagen i London med Eric och Noora. En minst sagt fullspäckad helg med mycket intryck! Mer bilder från vigseln kommer i ett senare inlägg.

Throwback Thursday

När vi ändå är inne på tidsresor har jag bestämt mig för att introducera en ny kategori här.  En kategori där jag åker tillbaka i tiden och lyfter upp betydelsefulla händelser i mitt liv. Våren 2014 åkte jag och min syster till Paris för att spendera en weekend. Jag minns det väldigt väl. Vi vandrade runt kring latinkvarteren, Montmartre, gick upp för triumfbågen och såg Eiffeltornet glittra, besökte louvren och mycket mer.

Från en annan tid

Historiaintresserad som jag är gick jag häromdan in på internet för att hitta lite mer fakta kring staden jag bor i. Då kom jag förbi dessa bilder från tidiga 1900-talet. Det var så fascinerande att se eftersom nästan allt såg likadant ut. Jag bestämde mig ganska snabbt att bege mig ut på cykeln för att fotografera exakt samma plats fast 100 år senare för att sen kunna jämföra bilderna och se vad som har förändrats.

Den första bilden är ett hotell som heter Bell Hotel. Det är även en pub där jag bland annat har ätit middag med min syster. Som ni ser är mycket sig likt. Den stora ringklockan är fortfarande där och husen står kvar förutom att huset bredvid nu är vitmålad.

Detta är det så kallade Market Place som är själva stadskärnans punkt. Vid denna orangea byggnad sitter ofta människor och väntar på bussen som passerar det vita huset som nu är ett hotell samt pub.

Här är jag faktiskt lite osäker på om jag har fotograferat rätt plats. Bilderna påminner mycket om varandra men det som förvirrar mig är att i den gamla bilden finns fyra pelare medan i den nutida endast tre. Jag tycker bakgrunden ser ganska annorlunda ut också. Kanske valde man att ta bort den fjärde pelaren. Jag kan fortfarande inte helt avgöra det.

Här skymtas en kyrka på vänstra sidan och pub på andra sidan. Är inte säker på att det var en pub förr. Verkar snarare ha varit ett hotell. På den gamla bilden ser man en ljuslykta på vänstra sidan men den finns dock inte kvar.

Här är vägen som leder en in till centrum. Allt är sig likt förutom att trädet är borta och det verkar finnan någon slags mur på den gamla bilden. Husen är även ommålade.